Nu, typ första gången på evigheter, så uppdaterar jag, dock inte med ett nytt kapitel. Det är såhär att min dator kraschade för ett par månader sedan, så jag har inte haft någon möjlighet att skriva på min fanfic. Jag har bestämt att inte fortsätta med det heller, inte försen jag skaffat en ny dator, men när jag gjort det ska jag börja uppdatera igen!

I övrigt vill jag bara önska alla en god jul och ett gott nytt år! (:

Michelle.

Underbart, idag var det regn och åska, jag och Mickaela som var livrädda för åska. Klockan var bara 05:00 och det var en lördag, men ingen av oss kunde sova på grund av att åskan höll oss vakna. Vi låg i våran säng tätt intill varandra under täcket och bara kramades, ingen av oss hade ens någon tanke på att lämna sängen försen ovädret hade lämnat oss ifred. Mickaela tittade på mig med sina stora och livrädda ögon.
"Tänk om blixten träffar oss!" tjöt hon och hennes ögon blev ännu större. Jag bara suckade åt henne, något som inte hade kopplat var att när man bodde i lägenhet så kunde inte blixten slå ner, det värsta som kunde hända var att strömmen gick, och jag var mörkrädd. För att komma på andra tankar tog jag tillfället i akt och la miner händer om hennes huvud med blicket djupt insatt i hennes grön-bruna ögon. Det började pirra lite i magen, jag kunde inte låta bli att luta mig framåt och ge henne en lång och mjuk kyss. Våra ben korsades och vi låg nu ännu närmare varandra. Våra andningar blev häftigare och det kändes i luften hur upphetsningen steg. En varm och mjuk hand pressades mot mitt ena bröst och rörde sig sakta neråt. Nej, inte det. När hon lirkade in sin hand in under mina trosor kände jag hur oron steg, visst var jag kåt men detta ville jag verkligen inte vara med om, jag var inte redo.
"Mickaela..." stönade jag tyst medans hon började massera min klioris. Jag kunde känna hur hon log samtidigt som hon kysste mig längs halsen. Jag började slappna av lite och lät henne göra det hon ville, men jag ångrade mig ganska så snart.
"Nej, jag vill inte, snälla." kved jag och drog bort hennes hand från mitt kön. Hon tittade upp på mig med orolig blick, jag hatade att se henne så.
"Inte redo?" frågade hon försiktigt.
"Inte redo."
När åskan äntligen hade lämnat vår stad hade jag och Mickaela somnat om. Nu var klockan 12:27 och jag hade klivit upp för att göra något och äta, min mage kurrade så att det ekade i hela huset. Jag satte på spisen på 6:an och tog fram en stekpanna, sen tog jag ut margarinet och 2 stycken ägg och ett paket med bacon. Jag lurade lite på tanken om Mickaela vågade äta mina ägg efter vad som råkade hända första gången vi träffades och jag stekte ägg åt henne och mig, jag råkade hälla två teskedar salt på hennes ägg, hon såg ut och spy när hon åt ägget den stackaren. Jag la en klick margarin i stekpannan och lät det smälta, sen när det hade slutat puttra knäckte jag äggen och hällde dem i stekpannan. Jag älskade att steka ägg, det var så roligt! Jag la lite salt i handflatan och tog lite mellan min tumme och mitt pekfinger och strödde sedan ut saltet på äggen. När dom var klara la jag dom på en varsin askett, sen började jag steka baconen. Det jag hatade med att steka bacon var att det skvätte så mycket, jag kunde lätt bränna mig vilket jag var väldigt rädd för med min låga smärttröskel. När även alla bacon var klara och upplagda på våra tallrikar så stängde jag av spisen och ställde stekpannan åt sidan, sedan tog jag tallrikarna med mat och ställde på bordet vid två stolar. Jag gick till skåpet där vi hade glas och tog ner två stycken som jag fyllde med juice och sedan ställde på bordet, sen när allt var klart och snyggt gick jag in till vårat sovrum och granskade hur Mickaela låg ihopkurad som en katt. Jag böjde mig ner framför sängkanten och betraktade hennes ansikte, hon såg så fin och lugn ut där hon låg. Jag gav henne en lätt puss i pannan och viskade att det var mat, direkt satte hon sig upp som ett vitblekt spöke och stirrade på mig trött.
"Älskling då, du behöver faktiskt inte skynda dig upp, maten springer inte iväg.", hon bara tittade på mig med sur min, den människan var då inte morgonpigg.
När vi ätit och Mickaela var påklädd beslöt vi oss för att gå en sväng nere på stan, vi bodde mitt i Los Angeles så att hitta på något en tråkig lördag var inga problem alls, det var alltid liv i L.A och man hade aldrig tråkigt. Mickaela gillade dock inte att gå mitt i centrum där vi bodde, hon föredrog att vara på ställen där det inte fanns så mycket människor, till exempel stranden. Idag skulle vi dock inte ta en såpass lång tur, vi hade bestämt oss för att ta en dag på spat och skämma bort oss själva. Jag behövde klippa mig, mitt hår hade blivit så långt och jag ville ha lugg vilket jag inte hade nu då håret hade växt. Medans vi var hos frisören passade jag på att fylla i min lila dipdye som hade börjat blekna, jag älskade starka färger i håret. Medans Mickaela väntade på att jag skulle bli klar så läste hon någon tidning om kändisars frisyrer.
"Michelle! Kolla, Bill är med i tidningen!" tjöt hon och rusade fram till mig med tidningen framsträckt mot mitt ansikte. På bilden fick man se Bill kaulitz med sin vita frisyr likt en tuppkam, man kunde även se lite av Tom i bakgrunden. Det pirrade lite i kroppen då jag såg Tom, men när jag sedan fäste min blick på Mickaela försvann pirret och istället spred sig ett leénde på mina läppar. Hon kollade på mig exalterat och frisörskan som höll på att fixa mitt hår tittade nyfiket på bilden av Bill i tidningen.
"Är ni fans till Tokio Hotel?" log hon emot oss, vi båda nickade.
"Dom ska spela på en klubb ikväll, jag ska dit och se dem, lust och hänga på?", både jag och Mickaela tappade hakan och bara stirrade på varandra, sen brast Mickaela ut ett solklart 'ja' och började hoppa med ett enormt leénde. Jag kunde inte annat än le åt henne, hon var så himla söt.
"Bor ni långt härifrån? Isåfall kan vi väl mötas här klockan 7 ikväll och så går vi till klubben tillsammans?"
"Vi bor drygt 5 minuters gångväg härifrån, så det är inga problem.", Mickaela försökte låta lugn, men tanken på att hon skulle få se sin älskade Bobo gjorde henne så sjukt nervös.
"Bra, då säger vi så. Vad heter ni?"
"Jag heter Mickaela, men jag kallas oftast Kela."
"Michelle."
"Även kallad Mimi." blinkade Mickaela emot mig, den retstickan.
"Vilka lika namn, jag heter Heidi, trevligt och träffas.", hon log emot oss och skrattade till lite, sen fortsatte hon att fixa mitt hår då färgen hade suttit i den tid som den skulle. Heidi var en väldigt ung kvinna, jag kunde slå vad om att hon vad drygt lika gammal som tvillingarna kaulitz, 23 år eller något. Hon hade axellångt hår i en ljusbrun färg och hennes ögon var mörkt blåa. Hennes läppar var små och det var även så hennes näsa. Jag kunde knappt fatta att hon bjöd med mig och Mickaela att se Tokio Hotel med henne, det var ju rena drömmen som gick i uppfyllelse. Jag grubblade lite och försökte komma på varför inte jag hade hört något om denna kvällen, jag var ju en välkänd fotograf i L.A som fotade kändisar och även så intervjuade en del utav dem. Tanken på att dra med mig min kamera och mitt pass var lockande, då kanske grabbarna kunde gå med på en kort intervju och låta mig ta några bilder. Jag log för mig själv, jag skulle ta med kameran för även om jag inte fick någon backstage-bild skulle jag fota dem när de uppträdde. Jag väcktes ur mina tankar av att Heidi's röst ekade i mitt huvud.
"Nu är det klart! Vad tycker du?", jag granskade min spegelbild, mitt långa och väl blonderade hårt hade nu en snygg lugg och hela håret var en bit uppklippt, sen hade min lila dipdye fått sin starka och härliga färg tillbaka. Jag log nöjt och kännde lite på mitt hår, det var så mjukt och luktade så gott när det var nyfärgat.
"Jag är hur nöjd som helst, du är underbar!", Heidi log glatt och tog av mitt förkläde och tog undan allt hår. Jag gick tillkassan och betalade, sen gick jag och Mickaela.
"Ses ikväll!" ropade hon glatt och vinkade.
"Det gör vi!"

Bill.

"I'm your father."
"Kom igen Tom, hur orkar du kolla på Star Wars när du redan har sett alla filmerna ett tiotal gånger redan?", han vände sig om emot mig och flinade stort.
"Och det ska komma ifrån dig som kan se på The notebook 3 gånger om dagen om det skulle vara så!", jag la envist mina armar i kors och putade men munnen.
"Den är bra, till skilnad från dina krigarfilmer.", han skrockade förläget och slickade sig om läpparna. Det var tecken på antingen att han var hungrig, torr om läpparna eller kåt, jag hoppades inte på det sista.
"Hungrig?", han kollade på mig fundersamt innan han sedan flinade fånigt och vände tillbaka blicken mot TV:n.
"Inte efter vad du tänker på iallafall." flinade han och buffade till sin flickvän, Ria Sommerfeld. Hon ryckte till och kollade på Tom som ett frågetecken. Dendär bruden var inte den smartaste om ni frågade mig. Tom slickade sig sexigt om läpparna och kollade ner på Rias skrev, då kopplade det för henne och bara någon sekund efteråt så reste hon på sig och ville dra med sig Tom ur soffan. Jag ville inte ens veta vad dom skulle göra, även om jag egentligen redan visste det. En klump växte sig i magen, detta innebar att jag skulle behöva stå ut med att höra hur de äcklade sig. Jag tyckte det var äckligt när jag visste om vad min egen bror höll på med bara några meter bort ifrån där jag var, jag kunde ju höra dem och det var ju inte direkt något jag ville, han var ju min bror och att höra hur han knullade sin flickvän var en aning vidrigt. Tom skonade mig idag dock, Ria gick iväg till sovrummet men Tom satt kvar i soffan och kollade på filmen, han var nog inte så hungrig efter att äckla sig som han sa sig vara. Jag väntade själv på besök, en tjej som jag hade träffat förra veckan hade lyckats göra mig nyfiken på att träffa henne personligen istället för på någon fest som vi gjorde då vi bestämde att träffas. Jag försökte hitta en flickvän jag också, det kändes så ensamt och tomt när alla andra i bandet hade flickvän och själv satt jag och försökte hoppa in i deras olika diskutioner för att inte sitta där helt tyst och verka dum. Jag ville också ha något att kyssa och tala om för att jag älskar henne, men det hade jag inte fått göra på dryga 7 år. Tjejen jag skulle träffa ikväll var en lång och smal kvinna med svart lockigt hår i åldern 25, det var inte för gammalt och inte för ungt, så det kunde nog funka på den biten. Jag kände inget större intresse för henne, men det kanske kunde bli något efter några dejter, vem vet? Jag vet i vilket fall som helst inte. I mitt letande efter min true love som jag hade failat med totalt så försökte jag nu träffa tjejer på det vanliga sättet, genom att detja. Jag hade aldrig varit på dejt förut och jag ogillade tanken, för varför skulle man träffa en främling att bjuda på middag och prata om sig själv? Slöseri med tid då 8 av 10 dejter misslyckas, varför skulle jag bli en av dem som lyckats? Jag fingrade med tanken om tjejer bara ville ha mig för att jag var berömd och hade pengar, så jag ville inte göra några stora steg. Jag kunde inte förstå varför jag inte kunde hitta någon tjej, jag hade ju varit i så många länder och träffat så många människor, men jag hade aldrig funnit någon jag ville få en närmare relation med. Det var jobbigt att leva utan den kärlek jag suktade efter, tjejen som var menad för mig gillade verkligen att retas med mig, hon dök ju aldrig upp. Jag kollade klockan snabbt, snart 19:00, tiden då min dejt skulle komma. Vi skulle sätta oss i våran trädgård och sällskapsprata medans vi drack och åt lite frukt som jag hade varit iväg och köpt förut. Som sagt ville jag inte ta några stora steg, en romantisk middag var inget jag ville ha med en främmande kvinna. Dörrklockan ringde och hundarna började genast skälla och sprang ut till hallen, det måste vara hon, min dejt. Försiktigt gick jag till hallen och öppnade dörren lite, det var hon, tjejen med långt svart hår i gyllene lockar. Jag öppnade dörren helt och välkomnade henne in. En kort och mycket tajt klänning i blodrött gjort av sidentyg täckte hennes kropp och en skinnjacka vilade över hennes axlar för att ge henne värme i den smått kyliga kvällen. Diskret granskade jag henne då hon tog tog av sina klackskor som hade matchande färg med klänningen, hon var vacker och det kunde jag inte neka, men var hennes personlighet lika fin som hon? Det var mitt uppdrag för kvällen, jag skulle se hur hon var. Tom som aldrig kunde hålla sig borta från tjejer höll såklart blicken fäst vid henne, han hade tur då Ria inte var här. För att komma undan Tom som dreglade över min dejt så tog jag med henne till baksidan av våran trädgård där vi skulle tillbringa kvällen, hon var ganska blyg och tyst i början men när hon hade fått i sig lite och dricka blev det ett väldigt liv, kvinnan höll ju inte käften en sekund!
"So, Bill. Do you think i'm sexy?", jag bara stirrade på henne med en bit melon halvvägs in i munnen. Hennes hand närmade sig mig och hon la pekfingret på min melonbit som ännu var utanför munnen och puffade in den. Hennes närvaro började kännas obekväm då hon flyttat sin stol tätt intill min och stryker sin hand över mitt bröst.
"I like naugthy guys, do you like naugthy girls?", hennes hand travade längs min kropp och letade sig fram mot mina byxor. Nej, nu var det fan nog, denhär tjejen var bara ute efter sex.

Så, nu har jag börjat på min nya fanfic! Det första kapitlet fick bli lite kort, ni kan se det mer som en inledning på det hela :)

_____________________________________________________

Michelle.

"Åh fan! Det är en enorm spindel i duschen!" kom Mickaela in i sovrummet skrikandes i bara handduk och helt blöt efter att ha stått i duschen. Den stackaren var livrädd för spindlar, så jag fick alltid kasta ut dem eller döda dem åt henne.
"Vad får jag om jag gör mig av med spindeln?" flinade jag åt henne, hon tittade på mig surt och drog åt handduken runt sin kropp.
"Inget sex iallafall! Du bara somnar efteråt, jag vill inte vara själv vaken på en lördagskväll!" muttrade hon. Jag skrattade åt henne och klev upp ur sängen för att ta undan spindeln i duschen. Hon sneglade på mig när jag gick förbi henne och drog åt handduken extra hårt, hon gillade inte att visa sig naken när hon var orakad vilket jag visste att hon var. Jag traskade in i badrummet och tog av mina strumpor så jag kunde gå på golvet som Mickaela hade blött ner, sen gick jag och kollade i duschen, och jajjamen, där satt det en spindel och slurplade i sig vatten. Jag kollade mig omkring och hittade sedan en glasburk.
"Perfekt." sa jag för migsjälv och tog av locket på burken. Försiktigt riktade jag burken emot spindeln och fångade sedan in den i burken. När den hade krupit in i burken så satte jag på locket och granskade den åttabenta varelsen. Mickaela stod ihopkurad med gigantiska ögon.
"Ta bort den förfan!" tjöt hon med blicken väl fäst på den. Jag gick ut ur badrummet och ställde burken på våran balkong, jag själv var ganska rädd för spindlar och riskerade inte att du kröp upp på mig när jag öppnade burken. Jag stängde balkongen efter mig och gick sedan tillbaka till badrummet där Mickaela stod och granskade duschen efter fler åttabenta djur som kunde få henne och skrika. Jag flinade lite åt henne, hon var allt söt hon. Det var väldigt frästande att dra av henne handduken och retas lite, inte retas på något elakt sätt då vill säga. Diskret tog jag av mina kläder så jag bara hade BH och trosor, sen gick jag försiktigt fram till Mickaela och ställde mig bakom henne och gav henne en kram med min ena hand som sakta travade neråt på hennes mage. Hon andades tyst och la sin hand ovanpå min, detta gillade jag, hon också verkade det som. Efter lite bökande med handduken som låg virad runt hennes kropp så kom jag åt hennes insida av högerlåret. Hon stönade tyst medans jag smekte hennes lår och förde handen uppåt tills jag var vid hennes ljumske där jag stannade och smekte försiktigt. Hon särade försiktigt på benen där hon stod och la sin hand ovanpå den hand jag hade nere vid hennes flicka, hon styrde min hand som en datamus och la den ovanpå hennes håriga fitta, sen tog hon bort sin egen hand. Varsamt smekte jag utanpå hennes slida litegrann för att känna om hon var våt, det var hon inte, eller jo, lite. Jag tog undan min hand och vände henne om så vi stod med våra ansikten emot varandra, sen drog jag av henne handduken och hängde den på en krok. Först la hon händerna för sitt kön, men sedan slickade hon sig om läpparna och tog bort dem för att knäppa loss min BH som hon slängde i tvättkorgen, sedan begav hon sig på trosorna. Hungrigt började jag kyssa henne om halsen, jag älskade att få vara nära henne. Försiktigt la jag henne ner på golvet i duschen och ställde mig på alla fyra över henne för att kyssa henne och samtidigt smeka hennes bröst. Hon andades desto tyngre och började sära på benen i desperat behov av berörning. Efter att ha brottats lite med hennes tunga började jag kyssa henne nerför halsen och hela vägen över hennes byst och mage tills jag var nere vid hennes fitta. Jag kände lätt ovanpå hennes skåra och fick det klargjort att hon var våt, men för att reta upp henne lite sänkte jag huvudet i riktning mot hennes tjej men började kyssa henne i hennes ljumske tills hon inte kunde ligga still längre, då kysste jag henne lätt på hennes yttre blygläppar. Hon drog ett djupt andetag och bad om mer, så jag särade på hennes blygläppar och drog min tunga över hennes slida och hela vägen upp över hennes klitoris. Hela hon rös av välbehag så jag fortsatte att göra några sådana drag innan jag slickade henne på riktigt med snabba och långa drag. Smaken av hennes lyberis övertog min tunga och hon blev bara våtare och våtare, ganska snart så började hon skaka, och det var bara ett tecken på en orgasm inom snar framtid. Försiktigt förde jag in ett finger i hennes slida medans jag fortsatte slicka henne, ett väldigt tändande stön klingade i mina ögon och fick mig att föra in yttligare ett finger och försiktigt börja pulla henne. Det handlade om en tidsfråga innan hon fick en kraftig orgasm och stönade högt. Jag lyfte på huvudet och granskade henne, hon var så vacker, jag älskade att se henne ha det skönt. Ganska snart drog hon tag i mig och rullade runt så jag låg på golvet och hon låg över mig. Hennes våta tunga drog långa drag över min vänstra bröstvårta och hon smekte mig lätt utanpå min våta tjej. Jag svalde hårt med smaken av lyberis, sen drog jag undan hennes hand.
"Inte idag." svarade jag kort på hennes förundrade blick och kramade om henne, jag ville inte. Hon nickade förstående och la sig på sidan brevid mig och tittade djupt i mina ögon.
"Alltså, vi är verkligen två idioter, vem fan har sex på ett hårt kakelgolv?" skrattade hon och försökte lägga sig bekvämt.
"Vi har sex på ett hårt kakelgolv, orka vara som alla andra." log jag mot henne. Det blev tyst en stund, där låg vi på kakelgolvet i duschen, nakna och våta. Jag kunde nog inte ha önskat mig en mer galen och underbar flickvän, inte en chans.

Bill.

Söndag den 16 December.

Allt blod, blod som täcker väggar och golv, möbler och kläder. Varför lämnade du mig? Jag behöver dig Tom, jag klarar mig inte utan dig! Det är ditt fel att Nirvana hoppade framför tåget, du övergav henne, du övergav din princessa. Natanael, jag förstår nu varför du lämnade oss redan i torsdags, nu när jag har fått veta hur hela ditt liv har varit så har jag svårt att föreställa mig hur du kunnat skratta och lé. Jag beklagar att Stephanie dog i sin cancer, vi alla visste att hon skulle dö ung då vi fick vet hennes diagnos men jag tror inte att någon av oss hade väntat oss att hon skulle dö vid 4 års ålder. Jag beklagar att Tom lämnade dig Michelle, han kunde helt enkelt inte stå ut med att ha förlorat begge sina barn, jag önskade bara att du hade varit stark nog att stanna vid min och Mickaelas sida då Nirvana inte var det. Mamma och pappa, ni dog för bara några månader sedan, åldern tog så hårt på dig mamma, jag hade önskat att du fått leva några år till, men det tyckte inte ditt hjärta som stannade medans du sov. Jag känner mig tom och ensam, Mickaela pratar inte med mig, det ända hon gör är att gråta, hon gråter över att ha förlorat 5 personer på mindre än 4 dagar, men oroa dig inte älskling, du ska få träffa dom igen, snart, vänta bara. Jag vet inte om jag vågar, men jag ska göra det. Redan sekunden efter att Tom lämnade oss dog jag, men det var bara min själ som dog, min kropp lever fortfarande. Jag vill inte leva såhär, inte i Toms blodiga rum, inte med min fru som skurit sönder handleder och ben. Jag vill ta med mig henne till det ställe som alla andra befinner sig på, jag vill ta med mig henne till himlen.
"Are you ready, hun?", hon snörvlar sig och nickar snabbt medans tårarna rinner ännu mer. Detta var inte mina planer inför framtiden, jag hade inte planerat och dö som 42 år gammal, inte heller via självmord. Pistolen vilar i min hand, är du redo att göra ditt jobb? Bra, strula inte till det nu, låt kulan gå igenom mitt hjärta och rakt genom Mickaelas, du får inte träffa henne om hon inte dör, men du får inte heller döda mig utan att döda henne. Försiktigt lägger jag mig över henne så våra hjärtan är precis över varandra. Jag vrider på huvudet och kollar på hennes vackra ögon och ger henne en lång kyss som vi håller kvar. Diskret lutar jag pistolen mot min bröstkorg och laddar den, nu kommer vi. Mickaelas andning blir häftigare och gråten hindrar våra läppar att hållas samman.
"I love you!" blev mina sista ord. Nu är det över, kulan har slagit hål på både mitt och Mickaelas hjärta, vårat liv på jorden finns inte längre. Det är slut nu, det finns inget mer liv.

______________________________________________________________________________

Så, nu är min fanfic slut! Hoppas ni gillade den, trotts det mycket sorgliga slutet! Jag ska nu börja på en ny fanfic, någon som är intresserad av den idén? :)

Natanael.

11 December 2033, 4 år senare.

Ditt leénde, ditt skratt, det värmer min själ i den kalla vinternatten. Tänk att jag fick en gåva så fin som du, min alldeles egna Stephanie. Varje andetag du tar ger mig ny kraft att leva, du visar mig så mycket kärlek. Innan jag fann dig saknade mitt liv ljus och mening, de som mobbade mig i skolan och kallade mig för en olycka sänkte mig till botten, men nu när jag hade fått dig insåg jag vad styrka innebar. Styrka var något jag inte hade då jag flera gånger planerat min död, men du min skatt, du tar dig igenom denna tuffa kampen utan att ett enda gnäll, du må ha det tufft men du älskar att leva. Dina ögon har ett ljus likt ingen annans, det lyser om dig när du ler och varje rörelse du gör får mig att sväva. Min underbara Stephanie, jag vet att vi en dag kommer skiljas åt, men just nu vill jag bara njuta av att få ha dig vid min sida.

Onsdag den 12 December.

"Happy Birthday!" blev det jag väcktes av, söta lilla Stephanie, hon satt på sängkanten med ett papper i handen och log brett. Det var min 19års dag idag, mitt fjärde år tillsammans med en så underbar skapelse som Stephanie. Hon vände på pappret och höll upp det framför mig, den var en teckning hon hade ritat.
"It's you and me! We eat icecream and laught together!", jag granskade teckningen och försökte få det till att likna det hon sagt att det var, hon hade inte riktigt lärt sig att rita saker ännu utan det var mest olika krumilurer i olika färger, men det värmde att hon hade gjort den åt mig även om jag såg vad det var eller inte.
"It's beautiful, thank you so much." log jag och tog emot teckningen, hon sken upp som en liten sol och gav mig en puss på kinden. Stephanie var det finaste jag hade, folk gjorde sig lustiga över henne men jag tyckte hon var den vackraste tjejen i hela världen. Bristen på hår och de rödspruckna ögonen hade ingen betydelse, hon var så vacker och några sådana små saker som brist på hår lät jag inte påverka min syn för henne. Slangen som hon hade i näsan lät jag inte heller påverka något, rädslan fanns alltid där men jag la fokus på nuet och lät framtiden komma som en överraskning.
"Naté, i know how we'll selebrate your birthday, but you'll not see it before it's dinner-time!", hon log stolt och väntade på mitt svar.
"That's not okay, i wanna knooooow!" gnällde jag och la armarna i kors, det blev så automatiskt att jag betedde mig barnsligt med Stephanie, jag hade en slags autoknapp. Hon la handen för munnen och fnittrade åt mig, hon älskade att ha hemlisar och tyckte det var kul att se min reaktion när jag får veta vad hemlisen var.
"What time is it now?" frågade hon lite blygsamt, jag kollade klockan och gav ifrån mig en djup suck.
"You are not okay at all, it's only 08:30!" kved jag och hon började skratta högt.
"I knooow! You always sleep so much, you have to get up, it's school!", jag suckade åter igen, Stephanie hade tjatat hela tre veckor om att jag hade skola, saken var den att jag började den 13, imorgon med andra ord, så jag hade fortfarande jullov.
"Stephie, i start the school on tomorrow." svarade jag henne och gav henne 'jag-hade-rätt'-blicken. Hon tittade på mig nedstämnt och höll händerna för magen, hon var helt blek i ansiktet.
"I gotta go, i need breakfast." kved hon ch klättrade ner för sängen. Jag kollade efter henne när hon gick ut ur rummet och stängde dörren. Jag kollade på teckningen en sista gång innan jag la den på mitt nattduksbord, sedan la jag mig till rätta för att somna om. 19 år, shit alltså, om några månader skulle jag ta studenten och leta jobb, det var helt sjukt. Det fanns ganska många tankar kring min framtid, vad skulle jag få för jobb? När skulle jag få jobbet? När skulle jag få egen bodnad? Och den största frågan av dem alla, när skulle jag hitta en tjej att dela resten av mitt liv med? Hittills hade jag inte ens haft någon flickvän, jag var okysst och mina läppar längtade att få känna smaken av någon annans. Pappa hade varit en riktig tjejmagnet som ung, han hade fått sin första kyss redan på mellanstadiet, han hade även träffat mamma genom internet då han sökte efter någon han kunde köpa sex av. Självklart var det bara några få som visste om den historien, men elever på skolan visste mycket väl att min mamma var hora och pappa var slampa. Jag var bara en olycka, hade inte mamma blivit på smällen hade inte heller hon och pappa fortsatt träffas och hålla ihop, mamma höll ju enbart ihop med pappa för att jag skulle få ett bra liv, dess värre misslyckades hon med den tanken då min uppväxt var fylld med hårda slag och ord plus en hel drös av gråt och sömnlösa nätter. Jag hade fått ärr på kroppen, det påminnde mig varje dag om hur mitt liv varit, tack och lov att gud sände en så fantastisk gåva som Stephanie till mig, hon hade helat alla såren och torkat mina tårar. Mina ögon tyngdes och jag orkade inte längre hålla dem öppna, min trötthet övertog min kropp och höll den fast tills jag inte längre var vid medvetande om vad som hände runtom mig.

Torsdag den 13 December.

Klockan ringde, 07:00, åh fan, helvetet hade börjat igen. Jag hade egentligen varken ork eller lust till att gå upp, men jag var tvungen, det var bara en termin kvar sedan var det över, skolan var slut och jag hade tagit studenten. Jag klev upp ur sängen och kollade mig i spegeln, där stod en benig, trött, blek och ostabil kille med rufsigt hår. Jag log fånigt åt min spegelbild, folk kallade mig för ful men jag var ju riktigt snygg, vad fan var det dom snackade om egentligen? Man kunde se mina revben, höftben, nyckelben och kotorna i ryggraden, jag var verkligen benig, det kanske var det som fick folk att se mig som ful? Jag tog beslutet att jag skulle äta mer och börja träna på gym med min farbror Bill. Jag log åt min perfekta plan, sedan gick jag in till badrummet för att tvätta mig och kamma håret, sen rotade jag fram lite kläder som jag tog på mig. Ett par svarta jeans och en blåsvart-rutig skjorta. Jag gick in till köket och öppnade kylskåpet, jag plockade efter en stunds grandsking ut smör och ost. Jag bredde två smörgåsar och la på två skivor ost på varje, hällde sedan upp ett glas med mjölk och satte mig vid bordet och åt. Klockan var halv åtta, jag började skolan om en timma och det tog 30 minuter att gå dit. När jag hade ätit upp kollade jag bort mot mamma och pappas sovrum, skulle inte dom jobba? Tanken på att väcka dem flög runt i huvudet, men jag beslöt mig för att låta bli ifall dom inte hade något jobb, jag ville ju inte vecka dem i onödan. Istället gick jag till badrummet och borstade mina tänder och tog på parfym, jag granskade än en gång min spegelbild och kollade djupt in i mina egna ögon. Dom var ljust bruna, eller som alla andra sa att det hette, nötbruna. Dragen i mitt ansikte var svaga och man såg att jag var ung, dock inte yngre än jag egentligen var, jag såg ut att vara dryga 20 år. Jag granskade mitt hår och såg till att det låg som det skulle, och det gjorde det. Mitt hår var färgat i ljusbrunt och jag hade inget går på sidorna, jag hade likadan frisyr som min farbror Bill hade haft 2010, då hade han kort på sidorna och lagom långt på huvudet som sträckte sig ända ner till nacken, så hade jag också, uppklippt. Många i skolan kallade mig för en wannabe-tupp då jag kunde göra en tuppkam om jag skulle vilja, men det ville jag inte. Tjejerna var alltid värst, dom sa alltid elaka saker om mig, både rakt mot mig och bakom min rygg. Jag skyndade mig att knäppa upp gylfen och dra fram mitt könsorgan för att lätta på trycket i min urinblåsa. Jag torkade av den och slänge pappret i toan. Försiktigt granskade jag den och insåg att jag måste hitta en tjej snart så jag kan dra nytta av min slaka lem. Jag stoppade tillbaka den i kalsongerna och knäppte byxorna, sen spolade jag, tvättade mina händer och skyndade mig till mitt rum. Jag plockade snabbt fram min axelväska och la ner böcker, pennor, suddgummi och allt annat som behövdes i skolan. Jag tog en ask med plektrum och min mapp med noter, jag gick på estetiska gymnasiet med inriktning musik där jag spelade gitarr och sjöng, det var pappa som gett mig intresse för att spela gitarr och mamma och farbror Bill som tillsammans gett mig intresset sång. Jag packade ner allt i väskan och skyndade mig sedan till hallen där jag tog på mig ytterkläder, ett par skor, en varm jacka i svart färg, mörkt gröna vantar halsduk och mössa som matchade, sen gick jag ut i den kalla snön och låste dörren efter mig. Vi bodde i ett fint och stort hus med en enorm trädgård, jag älskade vårat hur, trots att det var ljuslila. Vi hade ett garage inbyggt i huset, så ibland var det svårt att avgöra om någon var hemma eller inte. Jag hälsade snabbt på våran utekanin som satt i sin bur och tittade på mig innan jag skyndade mig iväg till skolan. Vägen genom Berlin var fylld med bilar, cyklister och folk som gick på trottoarerna, alla var påväg till skolan och jobbet. De flesta ungdommar gick tillsammans med någon, en kompis eller två, men jag, jag gick ensam. Sanningen var att jag inte hade några vänner, alla som på något vis tog kontakt med mig var bara ute efter mina pengar eller att få träffa min mamma eller pappa, det var sånt man fick stå ut med när ens föräldrar var kändisar. Mamma fotade fortfarande och hade blivit en välkänd fotograf för några år sedan, det hade hon gjort sedan hon var 12 år, hon älskade foto. Pappavar fortfarande musiker, gitarrist i bandet Tokio Hotel som han tillsammans med sin tvillingbror som var min farbror Bill, hans mer eller mindre bästa vän Georg och den tysta Gustav hade bildat år 2001. Själv var jag bara en helt vanlig kille som var påväg uppåt i musikvärlden då pappa och Bill hjälpte mig hela tiden och nu planerade att ta med en av mina låtar på sin kommande CD. Tanken på att en dag få leva det liv min pappa och farbror lever gav mig fjärilar i magen, jag ville detta så mycket.
Jag klev in genom portarna till skolan, det första man får höra är ett högt skratt och ordet "slak-skalle". Anledningen till det smeknamnet var att jag aldrig reste min tuppkam, ingen hade heller sett mig ha stånd, så tjejerna trodde inte jag kunde bli hård. Jag ignorerade de hårda orden som kom från olika håll och gick raka vägen till mitt klassrum, jag började om 5 minuter och jag hade inte tid för att må dåligt, idag skulle vi börja skriva nya låtar som vi sedan skulle göra en egen CD av och sälja, självklart gick pengarna till skolan och anledningen till att vi sålde skivorna var för att ge studenterna en chans att komma in i musikbranchen. Själv behövde jag inte den hjälpen, pappas producent David Jost ville redan skriva kontrakt men först ville han att jag skulle ta studenten och visa honom mer av min kunskap. Jag höngde av mina kläder och satte mig tyst vid min bänk, det var nästan bara jag i klassrummet då resten av mina klasskamrater aldrig gick in försen läraren kom. Jag plockade fram min mapp med noter och sångtexter jag själv skrivit, precis då kom min lärare in och det gjorde alla eleverna också. Hon gick fram till mig och tog min mapp, jag tänkte ta tillbaka den men hejdades av mina klasskamraters blickar och hårda ord. Det var inte värd all skit, jag borde ha stannat hemma. Hon öppnade min mapp och tog fram ett papper som hon lösta högt av, fan fan fan, varför?
"Do you ever feel like breaking down?
Do you ever feel out of place?
Like somehow you just don't belong
And no one understands you", mina klasskamrater kollade på min och började knittra åt min sångtext, just nu ville jag bara sjunka under jorden. Jag kunde känna hur tårarna brännde under mina ögonlock. Läraren harklade sig och kollade sig omkring i klassrummet, sen började hon läsa igen.
"Do you ever want to run away?
Do you lock yourself in your room?
With the radio on turned up so loud
That no one hears you screaming

No you don't know what it's like
When nothing feels alright
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt, to feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
You feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Do you wanna be somebody else?
Are you sick of feeling so left out?
Are you desperate to find something more
Before your life is over?

Are you stuck inside a world you hate?
Are you sick of everyone around?
With their big fake smiles and stupid lies
While deep inside you're bleeding", jag kollade mig om i klassen, plötsligt såg alla skyldiga och medlidande ut, det fanns ingen som skrattade längre, dom satt tysta och kollade ner i sina bänkar eller på mig med skyldig blick.
"No you don't know what it's like
When nothing feels alright
You don't know what it's like
To be like me

To be hurt, to feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
You feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

No one ever lied straight to your face
And no one ever stabbed you in the back
You might think I'm happy
But I'm not gonna be ok
Everybody always gave you what you wanted
You never had to work
It was always there
You don't know what it's like
What it's like

To be hurt, to feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
You feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like (what it's like)

To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked
When you're down
You feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Welcome to my life
Welcome to my life", det blev tyst i klassen, det enda som hördes var några snyftningar här och var. Min lärare la tillbaka mina papper i mappen och stängde den, sedan gav hon den till mig.
Resten av förmiddagen hade varit väldigt lugn, ingen hade varit elak och det gick riktigt bra med låtskrivandet för mig, vi skulle skriva om något som gjorde oss glada och jag visste redan vad jag skulle skriva om, eller rättare bestämt VEM. Stephanie, hon var mitt solljus.
"You're better then the best, i'm lucky just to linger in your light..." nynnade jag med gitarrspel samtidigt som jag skrev ner noterna och texten, jag kände på mig att denna låten skulle göra henne glad. Min lärare kollade till mig då och då och precis innan lektionen var slut kom hon yttligare en gång, denna gången hade hon pappa med sig. Vad gjorde han här? Skulle inte han jobba? Han kollade på mig med tomma ögon som var rödgråtna, vad hade hänt? Han svalde hårt och sträckte fram en ihopknycklad pappersbit och gav till mig. Den var full av blod. Jag öppnade upp den och granskade linjerna som dragits på det, det var Stephanie som hade ritat något, kanske skrivit. Det tog lång tid innan jag förstod vad linjerna föreställde, men tillslut kopplade det och direkt föll jag ihop på golvet av gråt. Det kunde inte vara sant, nej nej nej, varför?!

Denhär gången dick ni en liten bild! Detta är då den ihopskrynklade pappersbiten Natanael fick som är fylld med blod,  om ni kan tyda vad det står är det en ledtråd till nästa del ;)  

Mickaela.

5 Maj 2029, 7 år senare.

"Bobo, Tom have come!", Bill kom springandes ifrån bakrummet i bara handduk och med blött hår. Jag bara skrattade åt honom, hade han så brottom med att få se Tom att han inte ens kunde ta på sig kläder? Ja, tydligen var det så.
"Bill, i don't think our neightbords want to see you in just a towel that'll probably fall to the ground when you hug Tom.", han tittade på mig blygsamt och knöt åt handduken runt sin midja.
"I'll put clothes on when he's inside the house, i just want to say hi." sa han med en rodnad, den mannen var bara för söt ibland. Det ringde på dörren och direkt kollade han mot hallen och såg ut som en surikat som upptäckt fara, han såg bara mer glad än rädd ut. Han slängde en snabb blick på mig och log stort, sen skyndade han sig och öppnade dörren.
"Hey Bibi!" hördes Tom skrika ifrån hallen, hans röst var sliten och grov, att åldras slog hårt på honom, han jobbade fortfarande på samma skola som han började på när han och Michelle hade fått Natanael och att handskas med tonåringar var inte lätt, det borde jag och Bill veta, Nirvana hade fyllt 12 år den 2 Maj och hade riktigt ruskiga hormoner. Tom kom in i köket och tittade vänligt på mig, gamle Tom, han såg bara mer och mer sliten ut för varje gång jag träffar honom. Han såg så annorlunda ut, men ändå var han sig lik. Hans långa mörkblonda dreads var uppsatta i en hårsnodd så man kunde se hans ansiktsform tydligt, hans hud var inte babylen som den hade varit under så många år, nu när han närmade sig 39 år hade hans hud blivit sträv och han blev bara blekare. Hans ögon var matta och mer gråa än nötbruna, han hade tappat lysten helt och hållet de senare åren, men det kunde inte bero på att han åldrades, Bill var ju inte ens hälften så nerbruten som Tom. När jag tittade in i hans ögon såg jag inte mycket, en liten svag gnista låg i hörnet av hans ögon men mer än så fanns det inte, hans leénde var sprucket och såg mer ut att vara en vanesak än något han la dit när han faktiskt blev glad. Det gjorde ont att se honom, men jag log så gott jag kunde och kramade om honom. Han besvarade kramen och kollade sedan runt omkring i köket där jag stod och lagade mat.
"Where's my little princess?", hans blick var fäst på ett foto av Nirvana som liten, Tom hade alltid älskat Nirvana och ville ha en dotter han också, Michelle hade dock varit svår att övertala vad gäller ännu en graviditet, men det gick, Michelle var inne i vecka 21 på graviditeten och Tom hoppades starkt på att få sig en liten flicka. Jag nickade ut mot trädgården och himlade med ögonen, Tom förstod vad det betydde, Nirvana var på bakgården och lekte med hundarna. Han log vänligt och sprang ut på gården, direkt hörde man hur Nirvana började skratta, det betydde bara en sak: Tom bar upp henne i luften. Han hade gjort det ända sedan hon var gammal nog att hålla uppe huvudet själv, han ansåg att Nirvana aldrig blev för gammal för att kasta upp i luften, dock blev hon allt tyngre och Tom orkade inte alltid lyfta upp henne, det förstod jag dock, hon var ju 12 år för guds skull. Bill kom in i köket igen, denna gånger påklädd i ett par jeansshorts och ett vitt linne med djup urringning, han hade fortfarande sitt långa och ljusbruna hår, dock hade hans sidecut växt ut och han hade numera ingen lugg, hela hans hårt var lika långt. Hans underbart vackra hår, det hängde lätt över hans axlar och ner över bröstkorgen och ryggen. Min bobo, han blev aldrig ful trots sin höga ålder. Jag hade för många år sedan slagit vad med Michelle om att Bill inte skulle ha mycket hår kvar när han fyllt 40, jag brukade alltid reta Bill och säga att han bara skulle ha lite fjun på huvudet, där fick jag väl för det, han hade hur tjockt och vackert hår som helst. Han gick lugnt fram till mig och gav mig en kyss, sen tittade han ner i kastrullen på spisen och drog in lukten.
"It smells good." log han och gav mig yttligare en kyss.
"Not as good as you do, i love the smell of you.", han log emot mig och flätade in sina fingrar i mitt hår.
"You're so beautiful, i could stand here and stare at you for hours.", han fick mig att rodna, varför var han så romantisk? Han slog alltid ut mig på den punkten. Försiktigt slöt jag mina ögon och lutade min panna mot hans, ett par trygga och varma armar omfamnade mig och där stod vi. Han kramade om mig ömsint och länge, tills han lyfte på huvudet och sågut som en hund som fått upp vittring då han stod och luktade i luften. Jag kollade förvirrat på honom, vad sjutton sysslade han med? Jag begrep inte vad som stod på tok försen jag också upptäckte lukten, något var bränt.
"MY CUPCAKES!" kved Nirvana utifrån vardagsrummet och skyndade sig in till köket för att öppna ugnen, jag hade helt glömt av att hon stått och bakat, hon bad mig ju faktiskt att hålla koll på sina muffins.
"MOOOOM! I told you to keep an eye on my cupcakes!" gnällde hon medans hon ställde plåten med de brännda muffinsarna på diskbänken. Hon tog upp en muffin med grytvanted och kollade besviket på den, sen gick hon fram till Tom och gav den till honom.
"This was to you, you'll probably not like them now when they're burned but you can give it to Naté, he like burned cookies.", Tom tog muffinsen i handen och bara skrattade åt stackars Nirvana.
"You're such a sweetheart, you doesn't have to make cookies for me." log han och kramade om henne. Bill flinade åt dem och plockade upp en av de brända kakorna i handen.
"You know, Tom doesn't need cookies, he's already fat enought!" flinade han och tog en tugga av muffinsen. Tom rynkade på näsan och kramade om Nirvana hårt. Tom hade faktiskt blivit lite mullig då han inte orkar gå på gym och inte rör sig speciellt mycket i övrigt på dagarna, det syntes nu att han hade en mage och han verkade skämmas över det, han använde Nirvana som ett skydd mot att man skulle se hans midja för tillfället. Han ögon blev ännu gråare när man gjorde sig lustig över hans utseénde, jag förstod precis hur det kändes då folk gjorde sig lustiga över mitt utseénde då jag var ung, det bröt mig samman totalt med några få ord som att jag vore fet, men det var jag ju självklart inte, jag hade en väldigt fin figur som ung och var en söt tjej, det var bara jag som inte kunde se det med egna ögon försen nu när jag blivit vuxen. Jag hatade när Tom blev sånhär, han kanske inte hade världens finaste kropp eller utseénde längre men han var fortfarande fin, han hade fortfarande ett tusental fangirls efter sig som ville ha honom, han hade bara åldrats och blivit en gnutta sliten. Nirvana blängde surt på Bill, hon och Tom var som bästa vänner och om någon så mycket som tittade på Tom negativt agerade hon direkt. ¨
"Just because you jerk off every day so you doesn't get fat doesn't mean that you can bully Tom!" fräste hon och drog med sig Tom ut ur köket. Nirvana visste mycket väl hur hon skulle försvara folk och hon gjorde det när hon behövde, den unga damen visste dessutom allt om sex i princip. Med Tom som farbror och bästa vän blev det svårt att hålla henne borta från sådana samtalsämnen. Bill tittade på mig smått skamset och bet sig i läppen, vad som snurrade runt i hans huvud var något jag gärna ville veta, han såg så lurig ut. Försiktigt gick han fram till mig och vilade sin panna emot min och såg in i mina ögon, han hade dåligt samvete, det syntes i hans blick. Försiktigt närmade sig hans läppar mina och möttes i en mjuk kyss. Livet kunde inte kännas bättre än såhär, jag hade allt jag någonsin önskat mig som ung, Bill kaulitz till make och våran dotter vid namn Nirvana, det var allt jag önskat mig, resten var bara små detaljer. Bara tanken av att jag en dag skulle få vara med om Bills död gav mig tårar i ögonen, jag ville inte att han skulle lämna mig.

Tom.

4 Februari 2022, 8 år senare.

"I'm hoooome!" hördes en liten röst ifrån hallen och en smäll i dörren, Natanael hade kommit hem från skolan nu. Han gick i årskurs två och hade nyligen fyllt 8 år, tiden gick så fort, jag hade börjat åldras och skulle fylla 33 år, det var sjukt. I dessa stunder avundade jag Michelle som ännu bara var 26 år, en fördel med att ha en ung fru, hon höll sig snygg även om jag blev äldre och fulare. Jag och Michelle hade bråkat väldigt mycket under åren då vi uppfostrat Natanael, jag glömmer aldrig dendär natten för 5 ½ år sedan då hon hade väckt Natanael och tagit på dem båda kläder för att springa ut i den kalla höstnatten, vi hade bråkat riktigt illa och hon hade fått nog, hon ville inte se mig igen och tog därför våran son och checkade in på ett hotell där dom sov under natten. Morgonen därpå hade hon kommit hem igen och såg helt knäckt ut, vi lyckades reda ut allt och glömde det som hade hänt, vi ville ju hålla ihop. Allt efter åren hade hon erkännt att hon ville hålla ihop för Natanaels skull, inte för att hon älskade mig. Jag tog det väldigt hårt och hade lust att be henne dra åt helvete, men jag lät henne prata färdigt och fick då veta att dendär tvingade kärleken hade byggts upp till äkta och frivillig kärlek, det var den dagen hon beslöt sig för att hon ville gifta sig med mig, för 3 år sedan. Jag väcktes ur mina tankar av att Natanael stod och drog mig i byxbenet.
"Daddy! Can you PLEASE give me a glass? I'm thirsty!" muttrade han. Lång var han allt, men han hade inte växt sig lång nog för att nå till skåpsluckorna där vi hade glasen, jag skyllde på att han hade fått sin korthet ifrån Michelle, jag var ju trotts allt lång så det kunde inte vara på grund av mig. Jag öppnade skåpet och tog ner ett glas, han tog emot det och fyllde det med vatten som han sedan drack törstigt.
"Thanks." sa han och ställde glaset på diskbänken, den pojken var inte så pratglad, inte så som Bill och Mickaelas dotter var. Ja, kan ni tänka er, min lillebror hade faktiskt fått ett barn han också, en liten Nirvana på 5 år. Hon pratade utan stopp och man kunde nästan bli galen på henne ibland.
"Naté?", det var hans smeknamn, Natanael var så långt så om vi ville få sagt något snabbt så sa vi bara Naté. Han lyfte blicken mot mig och kollade på mig med en menande blick.
"Will it be fun to meet Nirvana today?", han skakade raskt på huvudet. Bill och Mickaela skulle komma hit på middag, jag saknade Bill så stört mycket, det var jobbigare än jag trodde att flytta till ett eget hus.
"I hate Nirvana, she never shut her mouth! Bill should hit her, then she'll learn how to hold her mouth shut.", jag suckade åt honom, Natanael var en väldigt våldsam unge med hett temprament, Michelle hade tjatat om att det var hans uppväxt som påverkat honom. Jag visste att det mycket väl kunde vara sant, efter alla gånger han sett mig slå Michelle och hört min dåva röst höjas emot henne så var det inte konstigt att han var våldsam, barn ser ju upp till sina föräldrar och gör som dom gör. Det var ett antal år sedan jag slog Michelle, men Naté hade fortfarande fått inställningen att man skulle slå folk om man ville att dom skulle tiga, det var något jag hade lärt honom utan att ens tänka på det, i efterhand kände jag så mycket skam och ångest. Jag drog yttligare en djup suck, Natanael behövde hjälp från en barnpedagog. Jag satte mig ner på huk framför honom och såg honom djupt i ögonen.
"Natanael, i know i've hitted your mother but that's not good, i've been a bad father and husband.", han nickade och snörvlade sig tyst.
"Naté, promise me that you'll stop hit people, you'll regret it so much when you grow up, you have no idea how much i regret that i've hitted your mother.", han tittade på mig med sina stora ögon som växlat från svarta till nötbruna, det betydde att han hade lugnat sig och förstod nu.
"Daddy?" frågade han försiktigt. Jag nickade.
"Yes my son?", han snörvlade sig lite än en gång och torkade av lite snor med sin tröjärm.
"Why do you cry when you talk about me or mom with someone?", jag drog efter andan och försökte komma på ett svar han skulle förstå.
"You know.. Everytime i look at your mother, i start to think about all our memeries, not the good ones but all the times i've hurted her in some way, it really makes me cry.", han nickade förstående.
"But, why do you cry when you talk about me? Are you dissapointed on me dad?" hans ögon blev glansiga och ljusare, han trodde jag var missnöjd med honom, hur kunde han ens tänka en så hemsk tanke?
"No darling, i'm so proud of you that you can never imagine it, i'm so proud that you've survived those hard years when me and mom figthed every day and you just laid down in your bed watching us crying and whispered that you were scared and wanted us to stop. I would never be able to handle that, but you're so strong.", han tittade djupt in i mina ögon, hela han skakade av att han grät. Jag omfamnade honom och lät honom gråta ut, min son.

Vi satt samlade runt köksbordet och pratade medans vi åt den goda middagen jag jobbat med de senaste två timmarna, potatisgratäng med vegetariska biffar och massa vockade grönsaker. Natanael var precis som alla andra runt bordet vegetarian, han älskade grönsaker och åt mer än gärna. Nirvana å andra sidan satt och lekte med broccolin och gjorde en skog av dem genom att ställa dem upp i potatisgratängen, den ungen hade allt bra fantasi.
"Nirvana, eat your food." muttrade Bill och skyfflade in en gaffel med grönsaker i munnen, Nirvana tittade äcklat på honom och rynkade näsan.
"Euw, daddy! How can you eat those disgusting things?!", Bill suckade djupt och la besticken på bordet och lutade sig bakåt mot stolen med blicken fäst på sin dotter.
"Haven't me any mom told you to behave yourself and be polite?", hon tittade blygt på mig och tog sedan sin gaffel som hon spettade en broccoli på och stoppade i munnen. Hon tuggade den och svalde, dock såg hon inte speciell äcklad ut.
"Sorry Unkle Tom... I like your food!", jag log emot henne och fortsatte äta, Natanael ville att jag skulle skynda mig och äta upp så vi kunde ha hans dagliga gitarrlektion, där hade han en bra fördel med att ha en pappa som var med i ett band, han slapp gå gitarrlektioner hos någon främmande person, han kunde bara gå till pappa. Middagen fortsatte med lite prat om olika saker och när Nirvana hade ätit upp drog hon bestämt med sig Natanael till hans rum, Natanael såg inte alls ut att gilla det utan såg skräckslagen ut. Jag, Michelle, Bill och Mickaela bara skrattade åt dem, dom var bra gulliga dom två. Michelle och Mickaela satt och tramsade med varandra, dom må ha vuxit i ålder men de betedde sig fortfarande som barn med varandra, det hade säkert med Natanael och Nirvana och göra, visst blev man väl mer barnslig av att vara med barn? Jag hade genom åren fått krypa på golvet som en hund, gömma mig bland buskar, leka titt-ut, göra massa roliga miner och ljud och ja, allt möjligt barnsligt, allt för att Natanael skulle bli glad. Bekyrat flög jag iväg i mina tankar, det hände alltid när jag tänkte på mitt förflutna. Jag kom tillbaka till verkligheten av att Bill kramade om mig hårt bakifrån, han hyschade mig. Jag kollade mig runtom, Michelle och Mickaela satt tysta vid sidan om mig och såg oroliga ut, vad nu då?
"Tom, why are you crying?" frågade Michelle försiktigt och tog min hand i sin. Jag förstod ingenting, grät jag? Jag kände efter med min hand, ja, mina kinder var blöta, inte konstigt att jag såg suddigt.
"I don't know."
Kvällen fortsatte med film och godis, läsk och snacks, det var fredag och Bill beslöt sig för att han ville sova över, det värmde att höra, jag saknade min bror så mycket. Vi kollade på en väldigt ny film, det var någon slags komedi så att barnen skulle tycka den var rolig, den var halvt tecknad och halvt otäcknad, en blandning helt enkelt. Den var rätt rolig, visst hade man sett bättre men alla tre tjejerna tycktes gilla den, vi killar hade nog inte samma humor som tjejerna. När filmen var slut och klockan började bli mycket var det läggdags för barnen, jag och Bill nattade dem medans Michelle och Mickaela gjorde ordning för våran vuxenkväll där vi skulle se på en lite mer snuskig film, inget för barn med andra ord. Jag plockade fram min gitarr och började spela på en gammal låt som vi i bandet gjort, 'In your Shadow'. Bill hoppade in och sjöng och ganska snart låg båda i sängarna och sov. Jag och Bill tittade flinande på varandra, det var ett litet tag sedan vi gjorde något sånthär tillsammans, det fick mig bara att inse hur mycket jag saknade honom.
"Bill, i miss you." viskade jag, han log emot mig brett och svarade tyst.
"But Tomi, i'm right here."
"I know, but when you're not here. I miss the time when we were younger, we so much fun and were so close.", han tittade på mig och slängde undan sin långt bruna lugg som hängde ner i hans skäggiga ansikte, hans ögon gnistrade i mörkret som ädelstenar.
"I miss you too, every day. But i know that you'll always be in my heart, and i will always be in yours.", han såg så harmonisk ut där han satt, hans långa och ljusbruna hår var uppklippt och på vänstersidan hade han en sidecut, resten av hans hår hade han för tillfället satt upp i en hårsnodd. Han hade inget smink, de senare åren gick han helt osminkad, han hade dock inte lagt av med sin galna klädstil. Idag hade han på sig ett par tajta ljusblå jeans med nitar på samt en tight och urringad t-shirt som inte var något speciellt, dock hade han en vit skinnjacka full av nitar över sin t-shirt. Min lillebror, han hade allt en annorlunda stil och just nu hade han yttligare 3 tattueringar och 3 piercings. Han hade en industral i vänstra örat, en labrett i underläppen och en till piercing i ögonbrynet precis brevid hans första. Hans tattueringar var en mikrofon på hans högra skulderblad, en såndär gammal microfon. Sen hade han ett lättavtryck en liten bit ovanför sitt vänstra nyckelben, det var Mickaelas läppavtryck som han tattuerat in. Den tredje tattueringen var en smiley med kryss som ögon och tungan utanför munnen, det var loggan för ett band, Nirvana hette bandet. Deras dotter Nirvana hade gillat loggan så mycket och att bandet hette samma sak som henne, så Bill tattuerade in den på sin högra överarm och skrev nirvana under loggan. Bill skulle nog aldrig sluta pierca och tattuera sig, det kändes i varje fall så. Själv hade jag inga nya piercing, bara en ny tattuering och det var Natanaels vänstra handavtryck från när han var nyfödd som jag tattuerat in på min högra överarm, längs med handen stod det även 'Natanael Kaulitz', det var en tattuering som verkligen betydde mycket för mig. Bill tog tag om min högra hand och granskade min tattuering på fingrarna, mitt födelsedatum.
"I just want you to know, that i could never get a better brother then you, Tom.", han såg djupt i mina ögon innan han böjde sig fram och kramade om mig hårt.
"I would never survive if something happened to you, I love you so much.", en tår föll mot min axel.